Avtal ger ramar och struktur
SPECIAs medlemmar är specialister inom Akava
Akava ry – Centralorganisationen för högutbildade – är en av de tre stora löntagarorganisationerna i Finland utöver STTK och FFC. Medlemsantalet i Akavas 33 medlemsförbund överskrider redan en halv miljon. Omkring varannan Akavamedlem har en högre högskoleexamen och därtill arbetar ungefär hälften av medlemmarna i den privata sektorn. Bland fackförbunden inom Akava kan nämnas Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ, Finlands Ekonomförbund SEFE, Finlands Läkarförbund, Finlands Psykologförbund och t.ex. Teknikens Akademikerförbund TEK. SPECIA ingår i Akava i egenskap av medlem i Akavas Specialorganisationer rf.
Förhandlingar om en central inkomstuppgörelse
Akava är en specialistorganisation och förhandlingspart i den finländska trepartsmodellen. De tre parterna är landets regering, arbetsgivarnas centralorganisationer och arbetsmarknadsorganisationer som representerar arbetstagare och löntagare. Omkring 75 % av löntagarna är medlemmar i ett fackförbund. Avsikten med förhandlingarna är att uppnå landsomfattande allmänna avtal och centrala arbetsmarknadsavtal, dvs. avtal mellan centralorganisationerna som ligger som grund för de landsomfattande arbets- och tjänstekollektivavtalen, för löneavtal som gäller Akavamedlemmar och för anställningsvillkor. Under de senaste decennierna har de här avtalen byggt på inkomstpolitiska avtal.
Avsikten med de inkomstpolitiska förhandlingarna är att nå inkomstöverenskommelser: Att bestämma nivån och formen på löneförhöjningarna för olika branschers arbets- och tjänstekollektivavtal för en viss tid. Centralorganisationernas inkomstavtal där regeringen ingår kallas en inkomstpolitisk helhetslösning. Avtalen omfattar ofta utvecklingsplaner för arbetslivet, skattediskussioner och en bedömning av de sociala förmånerna. Under inpo-förhandlingarna år 2005-2007 kom parterna bland annat överens om en förbättring av uppsägningsskyddet, en arbetstidsbank och en förbättring av personalrepresentanternas ställning. En Pro gradu-avhandling av en SPECIA-medlem om det aktuella systemet med en arbetstidsbank kan läsas här (på finska). Om en central inkomstpolitisk lösning inte kan uppnås förhandlar förbunden själva om förmånerna.
Arbetsgivarnas och löntagarnas centralorganisationer
Arbetsgivarnas största centralorganisationer är Finlands näringsliv EK och jordbrukarnas, skogsägarnas och landsbygdsföretagarnas intresseorganisation MTK ry. Den förstnämnda bevakar de privata branschernas och alla företagens intressen, den sistnämnda är jordbruksproducenternas, skogsägarnas och landsbygdsföretagarnas landsomfattande fack- och intresseorganisation. Övriga arbetstagarorganisationer är Kommunala arbetsmarknadsverket KT, Statens arbetsmarknadsverk SAMV och Kyrkans avtalsdelegation KyAD.
Löntagarnas centralorganisation FFC har ca en miljon medlemmar och representerar 21 fackförbund inom industrin, den offentliga sektorn, transportbranscherna och de privata servicebranscherna. Tjänstemannacentralorganisationen STTK har omkring 650 000 medlemmar. Välkända medlemsförbund i FFC är Pappersförbundet och servicefacket PAM. Bland fackförbunden inom STTK kan nämnas Byggnadsingenjörer och arkitekter i Finland RIA, Finlands Brandmäns förbund SPAL och Tjänstemannaunionen TU. STTK-specialisterna är tjänstemän i industrin, hälso- och sjukvården och i servicebranscher.
Fackförening som expert
Anställningsförhållandet bestäms av avtal men också av arbetslagar och av tjänstemannalagen och förvaltningslagen. Både arbetstagarens och arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter bygger på ett mångsidigt avtals- och lagstiftningssystem där fackföreningsrörelsen innehar en betydande roll som expert, förhandlare och intressebevakare.
